Stort engagemang i Västerbotten

Söndagen den 8 oktober hade jag ett framträdande på Stadsbiblioteket i Umeå. Mycket folk, flera omgångar extrastolar. Dessutom kom flera personer fram och berättade om sina kopplingar till tbc och sanatorier, framförallt det gigantiska Hällnäs, Västerbottens länssanatorium. (selfie-bilden).
Dagen efter måndagen den 9 medverkade jag vid lunchtid i P4 Västerbotten i Förmiddag med Åza Meijer. Så bar det av upp till Folkets Hus i Hällnäs. Fullsatt sal och även där flera omgångar med extrastolar. Fantastiska föreningen Hällnäs Historia var arrangörer.

Många av besökarna hade olika kopplingar till sanatoriet så det blev ett mycket givande besök för mig. Sanatoriets historia är när kopplat till byn där stationen blev välfrekventerad. nedanför sanatoriet fanns dessutom en speciell hållplats för tågresenärer.

När Kjell som satt i mitten på bilden gav sig till känna blev det ett starkt ögonblick. Det finns inte många som idag kan berätta om sina minnen från tiden som patient på ett sanatorium.
idag står sanatoriet tomt efter en tid som boende för asylsökande.

Nytryckt vykort från nostalgiskt arrangemang med tidsenlig rälsbuss utanför det fantastiska stationsmuseet som Historiska Hällnäs byggt upp. Det innehåller bl a mycket material och många föremål från Hällnäs sanatorium.

Den 4 oktober framträder jag på Dunkers Kulturhus med "Ohälsan tiger still". Lite extra fokus blir det på Kungshults tuberkulossjukhus i slutet eftersom det var Helsingborgs egna sanatorium. Platserna räckte dock inte till så en del drabbade skickades till Spenshult i Halland. Staden ingick inte i landstinget och därför kunde de sjuka inte få komma till Orups sanatorium (Höör).

Uppförandet av Kungshult är ett paradexempel på de omfattande satsningar som gjordes av städer, kommuner, landsting och staten på sanatorier för att stoppa denna folksjukdom.

Kungshult är i dag ett vårdboende som slagit vakt om delar av de gamla lokalerna samtidigt som det skett en stor utbyggnad.

Extra fokus på Hällnäs i Umeå

Hällnäs sanatorium, Västerbottens länssanatorium, stod inte färdigt förrän 1926. Det var ganska sent i jämförelse med många andra länssanatorier. Men det var inte helt okomplicerat att bygga ett så stort lungsotssjukhus. Järnvägen var en förutsättning för läget. Som så många andra sanatorier placerades det på en höjd med fantastisk utsikt över dalen och Vindelälven. Västerbotten var hårt drabbat av tbc så sanatoriet behövdes verkligen. Som mest tog det emot 340 patienter.
I min exposé över några olika sanatorier lyfter jag fram Hällnäs lite extra när jag framträder med "Ohälsan tiger still" söndagen den 8 oktober på kulturhuset/stadsbiblioteket Väven i Umeå. Torgny Lindgren, själv f d patient på Hällnäs, har skrivit en hel del om tbc, inte minst i "Pölsan".

På det fantastiska Stationsmuseet i Hällnäs by finns ett par rum med material från sanatoriet. Museet har öppet tre helger i juli. Väl värt att besöka.

Start för planering av hösten 2017

Höstens turné med främst det gestaltande bildföredraget "Ohälsan tiger still" inleds på Dunkers Kulturhus den 4 oktober.
En återkomst eftersom det var där vi gav föreställningsserien av "Ljus i oktobermörker" år 2013, en föreställning om de danska judarnas flykt och om mottagandet i Sverige. Ett ämne och händelse som visar upp paralleller till dagens flyktingfråga.

Söderby sanatorium, Stockholms stads sanatorium

Hittills har jag besökt ett 30-tal orter med "Ohälsan tiger still" och överallt får jag höra fascinerande berättelser om människoöden som på något sätt berördes av tuberkulos, denna tidigare folksjukdom och farsot.

Vad turnerandet 2016 och våren 2017 har jag framfört detta gestaltande bildföredrag från Simrishamn och Svedala i söder till Örebro och Västerås i norr. Genom fokus på fler sanatorier som Hällnäs kommer jag att kunna förlänga turnén ända upp till Västerbotten.

Fur extra i fokus i Jämshög

Tisdagen den 4 april kl 13.15 är det dags för säsongens sista framträdande och det blir på Jämshögs Folkhögskola i Blekinge. Självklart lyfter jag fram länssanatoriet Fur lite extra.

Efter varje framträdande kommer det fram någon som har personliga erfarenheter av sjukdomen eller en vistelse på ett sanatorium. Det kan ha varit egna upplevelser eller berättelser om anförvanter eller bekanta. Ibland får jag mail efteråt med sådana vittnesmål, vilket är oerhört givande för mig.

Fika på salen, kring 1950. Anna-Lisa och Thure Blomberg till höger.

Okända fakta på Arkivcentrum Syd

Onsdagen den 29 mars besöker jag Arkivcentrum Syd i Lund kl 15 vid ett "Onsdagscafé" då kaffe börjar serveras kl 14.30. Grunden till framträdandet vilar på berättelser från drabbade av denna lömska folksjukdom som än i dag är ett globalt och stort hot mot hälsa och välstånd.

Lite extra fokus kommer jag att rikta på de skånska sanatorierna: Orup (Höör), Broby, Vejbystrand, Kungshult (Helsingborg) samt Ljungsäter (Höllviken).

För många är det ganska okänt att man kunde drabbas av tuberkulos i andra kroppsdelar än lungorna. Därför tillkom några kustsanatorier som Vejbystrand men även Ljungsäter, ett sanatorium som revs när Falsterbokanalen grävdes 1940-41. Några få byggnader finns kvar än i dag men då med helt annan användning.

De flesta tänker på Kungshult i Helsingborg som ett äldreboende och vårdhem, men det var från början ett sanatorium som ritades av stadens store arkitekt, Alfred Hellerström, som även skapade Helsingborgs rådhus och Handelsbankens fina hus.

Om Lugnet i Växjö och sjukdomsdramatik

Lugnet var namnet på Kronobergs läns sanatorium som stod klart 1914. Då låg det utanför Växjö i barrskog som ansågs nyttig och läkande. Idag är Lugnet ett område i staden. Det gamla sanatoriet är dessutom ombyggt till bostäder. Sanatoriet ritades av arkitekten Rudolf Lange som även ritade flera andra länssanatorier, bland dem även Fagerred i Hallands läns. De har klara släktskap. Vad som bl a påverkade utformingen var antalet patientplatser.

Om detta och mycket annat som hänger samman med tuberkulos ska jag berätta på tisdag, den 14 mars klockan 19 på biblioteket i Lenhova. Flera berättelser är autentiska och verkligt dramatiska.

 

 

Ohälsan till Halmstad 8 mars

Hos Halmstads Föreläsningsförening ger jag det gestaltande bildföredraget "Ohälsan tiger still" onsdagen den 8 mars kl 19. Lokal: Immanuelkyrkan, Strandgatan 20 Halmstad.

Över hela landet byggdes det ena sanatoriet efter det andra i början av 1900-talet. Det var en av de omfattande insatser som gjordes för att stoppa spridningen av den dödliga farsoten 

I Halland fanns Jubileumsfondens Spenshult och länssanatoriet Fagered. På Apelvikens kustsanatorium vistades drabbade som hade tuberkulos i andra kroppsdelar än lungorna, framförallt barn.

 Spenshult administrerades av Oscar IIs Jubileumsfond och var ett praktexempel på statusfyllt sanatorium. Stor, pampig byggnad i naturskön omgivning med flera olika promenadstigar för de lungsjuka.

Till Kustsanatoriet Apelviken kom sjuka som tuberkulos i andra kroppsdelar än lungorna, t ex i halsen. Det var inte minst barn från hela landet som vårdades. Kyrkogården minner om barn som dött och där föräldrarna inte hade råd att forsla hem kroppen. Apelviken är idag en exklusiv SPA-anläggning. Spenshult som under senare år var ett välkänt sjukhus för reumatiker är flyktingboende liksom Fagered, tidigare ett hotell/vandrarhem under namn Lia Hof.

Ohälsan till Simrishamn

Ett trevligt arrangemang: fika med semla och bildföredrag i mysiga museet.
I förra veckan, den 16 febr, slog VLT (Västmanlands Läns Tidning) upp ämnet stort. Kulturredaktören Erik Jersenius gjorde ett väldigt fint jobb med att komplettera intervjun med material som bl a den mycket kända dikten "Tag mig" av Harriet Löwenhjelm. Jag har med den i mitt framträdande och då i form av en inläsning som Beatrice Järås gjort.

Dags för Västerås

Efter debatt med olika synpunkter om vilken typ av sjukhus som skulle inrättas för tbc-sjuka i Västmanland byggdes sanatoriet Skogsfjället i Västerås. En ganska ovanlig placering eftersom det enbart låg ett par kilometer från staden.

Arkitekten var Ernst Stenhammar, bror till kompositören Wilhelm S, och med flera kända byggnader på sin meritlista.

Först dimensionerades sanatoriet för enbart 70 patienter efter hård debatt och prutad budget, men sen utbyggt i omgångar till ca 150. Rivet 1977 för att ge plats till det nya sjukhuset.

Detta sanatorium ska komma lite extra i fokus vid mitt framträdande den 16 februari hos Medicinhistoriska Sällskapet Westmannia i Västerås. Alla välkomna.